1. Medveten känsloupplevelse
2. Handling eller handlingsberedskap (eng. äv ”motivation”)
3. Reaktioner i autonoma nervsystemet, hormonella system
4. Beteendesignaler (mimik, gester, sätt att tala, kroppsspråk)
5. Minnesfunktioner – styr vårt handlande i framtiden
Det ”limbiska systemet”, amygdala
Amygdala
Amygdala är viktig för bl.a. oro, rädsla, fruktan, skräck, emotionell värdering av sinnesintryck
många typer av signaler går till amygdala:
”low road” – direkt från sinnesorganen (via thalamus), ex plötsliga faror.
”high road” – från hjärnan (sinneskortex, men även andra delar, ”skrämmande tankar”), ofta inlärt.
Low road
Direkt från sinnesorganen. Enligt den schematiska bilden. Ett intryck kan gå direkt från thalamus till amygdala. T.ex ett plötsligt högt ljud, plötsliga synintryck. Hjärnan har inte hunnit bearbeta signalen utan det sker en kroppslig reaktion direkt. Plötslig smärta i munnen eller på huden. Detta är reflexer som är förprogrammerade. Något som hoppar fram är en standardgrepp i skräckfilmer. Det får alltid effekt, inget intellekt involverat.
High road
Där läggs ytterligare ett lager till. Inlärning ”där borta blev min kusin apa uppätet, där är det farligt att vara, de djuren är farliga”. Amygdalas funktion att samla och samordna informationen. Det är lite förenklat att det förhåller sig så.
Många olika effekter i hjärnan och kroppen vid aktivering av amygdala
signaler till kortex (vi känner oss rädda)
aktivering av hjärnans vakenhets-system (höjd uppmärksamhet, handlingsberedskap) Noradernalin, histamin, seratonin (arousal networks) amygdala kan aktivera detta och vakenhets-system blir mer aktiva. Påtagligt vid rädsla, vakenheten blir väldig tydlig. Olika exempel, i trafiken till exempel när en bil helt plötsligt dyker upp och en nästan råkar ut för en olycka.
direkta muskelreaktioner (’freezing’, ’startle reaction’) kretsar i hjärnan som aktiveras och leder till att en hoppar till = startle reaction. (Försök med möss kan upprepas om och om igen och de stackarna hoppar varje gång.) En annan reaktion är ”freezing” det handlar inte om att hjärna inte kan fatta beslut utan om att musklerna inaktiveras. Kan vara en skyddsmekanism eftersom små rörelser skulle kunna trigga en rovdjur som reagera på rörelse. Detta varar tills hjärnan aktiveras och fattar beslut om nästa aktivitet.
aktivering av autonoma nervsystemet (puls, blodtryck) så fort amygdala reagerar så blir det en mätbar pulshöjning. Amygdala kan också slå över så att det blir parasympatisk reaktion i stället. Pulssänkning och svimning = ”playing dead”. Det kan alltså ske alla möjliga reaktioner av parasympatikus. En kan ju alltså bli så rädd att en svimmar eller kissar eller bajsar på sig. En blir skiträdd – bokstavligt talat. En getras har detta i lite väl hög grad. De kallas "fainting goats" och en rad andra namn. De svimmar egentligen inte, de är fullt medvetna. Men deras muskler spänn onormalt mycket då de blir rädda och de ramlar omkull. https://www.youtube.com/watch?v=AnVv0RkiG4U
aktivering av hormonella system (binjuren: adrenalin, cortisol) sympatikus aktiverar adrenalin och stresshormon går igång. Detta för att förbereda kroppen för strid och kortisol även som ett svar på skador som kan komma att uppstå.
Aktivering av amygdala är obehaglig, (till exempel att få mycket adrenalin i blodet) och det leder till undvikande, styr planering, beslut och handlingar.
En äldre teori om psykologi och inlärning. Dessa reaktioner styr vår inlärning och hur en väljer handla i vardagslivet. En vill undvika dessa obehagliga känslor och amygdala blir då ett bestraffningssystem.
”Bestraffningssystem” (kallas inom psykologin ”withdrawal system”)
"Själv-stimulering av hjärnan genom inopererade elektroder när djuret (patienten) trycker på en knapp -> trycker ”hur mycket som helst”." Råttan trycker och trycker och trycker och struntar i att äta och allt annat, blir bara fixerad vid att trycka på knappen. Hos vakenpatienter reagerar de med att vilja ha mer av stimulering av VTA, men det behöver inte kännas bra. Det känns inte hur bra som helst, ingen rush, inte som en orgasm, utan det känns rätt, som att en nästan kommit på något och är övertygad om att det är bra och vill ha mer.
Det är framför allt ventral tegmental area (VTA) i hjärnstammen, skickar dopamin bl.a. till nucl. accumbens (äv. srogberoende).
+ pannlobens kortex (m.fl. ställen i hjärnan)
Del av Nucleus Accumbens (”skalet”) särskilt viktigt för att tycka om något, t.ex. god lukt, smak.
Aktivering av bestraffnings och belöningssystem
styr beteendet = operationell
(eller instrumentell) betingning.
Den medvetna upplevelsen beror både på direkta signaler till hjärnan och på vad som händer i kroppen.
Beteendesignaler, t.ex. mimik
Ansiktets muskler kan styras viljemässigt på samma sätt som andra muskler (primär motorkortex)
Emotionell mimik styrs dessutom direkt från andra kortexareor, ffa gyrus cinguli (överst)
Detta område kan också styra t.ex. gester, kroppsspråk via motorkortex
Den emotionella styrningen är delvis omedveten och styrs alltså inte av viljan. Bilden visar exempel på hur leenden är assymetriska (man är ofta emotionellt aningen ”vänster-ansiktad”)
Exempel på lateralisering.
Lästips: Antonio Damasio ”Descartes misstag”. Henry James. Var samtidig med Freud och Lange. Visste en del innan en hunnit få reda på så mycket om hur hjärnan faktiskt fungerar. Kroppen måste ha en hel del att göra med hur en uppfattar saker. Inte bara så att hjärnan upplever och tolkar och sedan fyller kroppen med reaktion. Nyligen har en börjat se att det där stämde. Det är inte hjärna och kropp (mer eller mindre ”glöm” kroppen, alltså att kroppen bara svarar på vad hjärnan säger till den). Utan de kroppsliga reaktionerna är väldigt viktig för den känsla som uppstår. Det är samspel mellan kroppsliga reaktioner och spelar med reaktioner i hjärnan och slår in i vår känsla. Tillämpas inom KBT, kan en lugna ner kroppen så blir också känslan annorlunda. En blir gladare om en ler. Fast det kan låta konstigt så är det så enligt aktuell hjärnforskning.
Emotionella och deklarativa minnen
1. Amygdala lagrar emotionella minnen, minne av känslan som utlöstes och av det som direkt gav upphov till känslan. Delvis ”omedvetet”, en känner känslan men har svårt att beskriva. Ett emotionellt minne är amygdala involverat i. Det är inte deklarativt, det går att berätta om det, men det går inte att förmedla en känsla till 100 %. Inte som att deklarera vad häst heter på franska eller annan kunskap som en kan förmedla.
2. Hippocampus lagrar deklarativa minnen, vad? när? hur? mer exakta och detaljerade minnen av omständigheterna kring det som hände, medvetet, en kan berätta.
Deklarativa minnen kan också leda till aktivering av Amygdala: En känner obehag när man känner igen omständigheter som ledde till rädsla (jfr. Tandvårdsrädsla).
Emotioner styr vårt framtida handlande, beslut
Emotionella minnen i amygdala gör att vi direkt undviker det som utlöser obehag, s.k. fear conditioning
Minnen av omständigheterna i hippocampus kan också påverka vårt handlande: s.k. contextual conditioning.
Det som påminner om något obehagligt utlöser obehag och ger undvikande. (Hippocampus kan även ha motsatt effekt, kan t.ex. motverka reaktioner utlösta från amygdala.) Lappen är inte farlig, men den del i kedjan som leder fram till det som gav upphov till obehaget från början. Det är kontexten, kontextuella nycklar.
Troligen liknande mekanismer för det som känns bra (jfr. belöningssystem / approach)
Emotionella signaler från limbisk kortex, t.ex. delar av pannloben ovanför ögonen (=orbitala och mediala frontalloben) påverkar de beslut vi gör. Detta är delvis omedvetet eller svårt att beskriva i ord (”gut feeling”, ”intuition”??) (A. Damasio)
Komplettera gärna - inte helt utförlig
Emotioner: aversion, belöning
Emotion, känsloupplevelse, men mer än den medvetna känslan
Olika typer av emotioner
+ Bakgrundsemotioner (basala): t.ex. lugn, spänd, allmänt välbefinnande (signaler från kroppen)
Komponenter i emotioner
Emotioner är mer än att bara känna en känsla.1. Medveten känsloupplevelse
2. Handling eller handlingsberedskap (eng. äv ”motivation”)
3. Reaktioner i autonoma nervsystemet, hormonella system
4. Beteendesignaler (mimik, gester, sätt att tala, kroppsspråk)
5. Minnesfunktioner – styr vårt handlande i framtiden
Det ”limbiska systemet”, amygdala
Amygdala
Amygdala är viktig för bl.a. oro, rädsla, fruktan, skräck, emotionell värdering av sinnesintryck
många typer av signaler går till amygdala:
Low road
Direkt från sinnesorganen. Enligt den schematiska bilden. Ett intryck kan gå direkt från thalamus till amygdala. T.ex ett plötsligt högt ljud, plötsliga synintryck. Hjärnan har inte hunnit bearbeta signalen utan det sker en kroppslig reaktion direkt. Plötslig smärta i munnen eller på huden. Detta är reflexer som är förprogrammerade. Något som hoppar fram är en standardgrepp i skräckfilmer. Det får alltid effekt, inget intellekt involverat.High road
Där läggs ytterligare ett lager till. Inlärning ”där borta blev min kusin apa uppätet, där är det farligt att vara, de djuren är farliga”. Amygdalas funktion att samla och samordna informationen. Det är lite förenklat att det förhåller sig så.Många olika effekter i hjärnan och kroppen vid aktivering av amygdala
- signaler till kortex (vi känner oss rädda)
- aktivering av hjärnans vakenhets-system (höjd uppmärksamhet, handlingsberedskap) Noradernalin, histamin, seratonin (arousal networks) amygdala kan aktivera detta och vakenhets-system blir mer aktiva. Påtagligt vid rädsla, vakenheten blir väldig tydlig. Olika exempel, i trafiken till exempel när en bil helt plötsligt dyker upp och en nästan råkar ut för en olycka.
- direkta muskelreaktioner (’freezing’, ’startle reaction’) kretsar i hjärnan som aktiveras och leder till att en hoppar till = startle reaction. (Försök med möss kan upprepas om och om igen och de stackarna hoppar varje gång.) En annan reaktion är ”freezing” det handlar inte om att hjärna inte kan fatta beslut utan om att musklerna inaktiveras. Kan vara en skyddsmekanism eftersom små rörelser skulle kunna trigga en rovdjur som reagera på rörelse. Detta varar tills hjärnan aktiveras och fattar beslut om nästa aktivitet.
- aktivering av autonoma nervsystemet (puls, blodtryck) så fort amygdala reagerar så blir det en mätbar pulshöjning. Amygdala kan också slå över så att det blir parasympatisk reaktion i stället. Pulssänkning och svimning = ”playing dead”. Det kan alltså ske alla möjliga reaktioner av parasympatikus. En kan ju alltså bli så rädd att en svimmar eller kissar eller bajsar på sig. En blir skiträdd – bokstavligt talat. En getras har detta i lite väl hög grad. De kallas "fainting goats" och en rad andra namn. De svimmar egentligen inte, de är fullt medvetna. Men deras muskler spänn onormalt mycket då de blir rädda och de ramlar omkull. https://www.youtube.com/watch?v=AnVv0RkiG4U
- aktivering av hormonella system (binjuren: adrenalin, cortisol) sympatikus aktiverar adrenalin och stresshormon går igång. Detta för att förbereda kroppen för strid och kortisol även som ett svar på skador som kan komma att uppstå.
Aktivering av amygdala är obehaglig, (till exempel att få mycket adrenalin i blodet) och det leder till undvikande, styr planering, beslut och handlingar.En äldre teori om psykologi och inlärning. Dessa reaktioner styr vår inlärning och hur en väljer handla i vardagslivet. En vill undvika dessa obehagliga känslor och amygdala blir då ett bestraffningssystem.
”Bestraffningssystem” (kallas inom psykologin ”withdrawal system”)
"Motsats: ”belöningssystem” = ”Approach system”,
"”positiv förstärkare”"
"Själv-stimulering av hjärnan genom inopererade elektroder när djuret (patienten) trycker på en knapp -> trycker ”hur mycket som helst”." Råttan trycker och trycker och trycker och struntar i att äta och allt annat, blir bara fixerad vid att trycka på knappen. Hos vakenpatienter reagerar de med att vilja ha mer av stimulering av VTA, men det behöver inte kännas bra. Det känns inte hur bra som helst, ingen rush, inte som en orgasm, utan det känns rätt, som att en nästan kommit på något och är övertygad om att det är bra och vill ha mer.
Det är framför allt ventral tegmental area (VTA) i hjärnstammen, skickar dopamin bl.a. till nucl. accumbens (äv. srogberoende).
+ pannlobens kortex (m.fl. ställen i hjärnan)
Del av Nucleus Accumbens (”skalet”) särskilt viktigt för att tycka om något, t.ex. god lukt, smak.
Aktivering av bestraffnings och belöningssystem
styr beteendet = operationell
(eller instrumentell) betingning.
Den medvetna upplevelsen beror både på direkta signaler till hjärnan och på vad som händer i kroppen.
Beteendesignaler, t.ex. mimik
Den emotionella styrningen är delvis omedveten och styrs alltså inte av viljan. Bilden visar exempel på hur leenden är assymetriska (man är ofta emotionellt aningen ”vänster-ansiktad”)
Exempel på lateralisering.
Lästips: Antonio Damasio ”Descartes misstag”. Henry James. Var samtidig med Freud och Lange. Visste en del innan en hunnit få reda på så mycket om hur hjärnan faktiskt fungerar. Kroppen måste ha en hel del att göra med hur en uppfattar saker. Inte bara så att hjärnan upplever och tolkar och sedan fyller kroppen med reaktion. Nyligen har en börjat se att det där stämde. Det är inte hjärna och kropp (mer eller mindre ”glöm” kroppen, alltså att kroppen bara svarar på vad hjärnan säger till den). Utan de kroppsliga reaktionerna är väldigt viktig för den känsla som uppstår. Det är samspel mellan kroppsliga reaktioner och spelar med reaktioner i hjärnan och slår in i vår känsla. Tillämpas inom KBT, kan en lugna ner kroppen så blir också känslan annorlunda. En blir gladare om en ler. Fast det kan låta konstigt så är det så enligt aktuell hjärnforskning.
Emotionella och deklarativa minnen
1. Amygdala lagrar emotionella minnen, minne av känslan som utlöstes och av det som direkt gav upphov till känslan. Delvis ”omedvetet”, en känner känslan men har svårt att beskriva. Ett emotionellt minne är amygdala involverat i. Det är inte deklarativt, det går att berätta om det, men det går inte att förmedla en känsla till 100 %. Inte som att deklarera vad häst heter på franska eller annan kunskap som en kan förmedla.
2. Hippocampus lagrar deklarativa minnen, vad? när? hur? mer exakta och detaljerade minnen av omständigheterna kring det som hände, medvetet, en kan berätta.
Deklarativa minnen kan också leda till aktivering av Amygdala: En känner obehag när man känner igen omständigheter som ledde till rädsla (jfr. Tandvårdsrädsla).
Emotioner styr vårt framtida handlande, beslut
Det som påminner om något obehagligt utlöser obehag och ger undvikande. (Hippocampus kan även ha motsatt effekt, kan t.ex. motverka reaktioner utlösta från amygdala.) Lappen är inte farlig, men den del i kedjan som leder fram till det som gav upphov till obehaget från början. Det är kontexten, kontextuella nycklar.
Skada på sådan emotionell kortex ger svagare emotionella reaktioner samt problem att ta hänsyn till emotionella minnen och emotionella signaler i vardagslivet, ex. Phineas Gage 1848. http://psychology.about.com/od/historyofpsychology/a/phineas-gage.htm
Hormonella mekanismer och minnesfunktioner: corticosteroider (cortisol)
(dvs.: vid kraftig stress kan det bli svårt att lagra deklarativa minnen, medan det blir starka emotionella minnen.)